Halloj! Nu känner jag verkligen att jag måste få ut lite ord! Det kan låta jävligt förirrande och ord kan blandas, men det är just precis min hjärna säger.
Känner ni någonsin att ni har frågor som ni aldrig får svar på, eller känner ni att man saknar något som man har i livet men ändå inte finns där?
Just nu handlar exakt detta inlägg om just dom två frågorna.
Jag vill minnas min barndom, jag vill minnas hur jag var som lite, jag vill minnas hur folk runt mig var.. Osv! Men så fort jag frågar så byts samtalet ut till något helt annat, det är precis som att jag inget får veta! Jag har en alkoholiserad pappa som jag egentligen innerst inne saknar varje dag, och det vet jag. Men jag har alltid undrat när och hur det kunde gå gå så fel för honom. Jag har en pappa och det är Tomas som min mamma engång i tiden var gift med och som uppfostrat mig, men sen har jag min riktiga pappa på papper som jag nästan aldrig pratar med, detta gör till att jag nästan varje dag vaknar och undrar om han lever eller inte? Det är jämnt frågor utan svar!!! Är livet så? Är det en gåta? Ska man klippa och klistra tills det blir perfekt?
Men jag har fått höra att livet är inte perfekt hur man än vänder och trixar med det!! Och jag inser väl snart att det är sanningen. Jag är bara less på frågor utan svar.
Tack för stödet!
/allmänt bitter och less tjej!!